Jag sitter nu och håller på med kort som Joels sambo ska få.

340 stycken och 5 filmer. Försöker ladda upp bilderna på FB så hon kan ta dom som hon vill och när hon orkar. Skickade filmerna till henne häromdagen. Men det var för mycket för henne förmodar jag för dom hade bara kollat på den första filmen inte dom andra. Satt och redigerade ett foto med Joel och Lisa (dottern). Blev jätte fint. Ska försöka få våran skrivare att fungera så man kan skriva ut det och sätta in det i en ram både att ha hemma och att ge Susanne en sådan bild. Jag och sambon ska iväg idag och köpa begravingsblomma samt handbukett till begravningen. Det är tio dagar kvar tills begravningen är. Usch känns som en stor klump i magen. Eftersom jag är gravid så vet jag inte riktigt hur jag kommer reagera på begravningen. Hade jag inte varit gravid hade jag tagit en lugnade för att klara av att gå på den. Men nu måste klara sig utan, samtidigt som man vet att det inte bra för bebisen heller att jag blir för upprörd. Hoppas bara att vi kan vara ett bra stöd för Susanne och Joels föräldrar under begravningen.

En av mina kompisar ska gifta sig i sommar så jag håller på med deras inbjudningskort. Fixar layouten etc. Jag tycker om att skapa speciellt om den man skapar åt blir lika nöjd som jag är med resultatet.

Har haft ont i magen i några dagar. Allt efter att ena katten slängde sig på min mage. Är jätteöm. Hoppas det går över snart. Med kräkningarna är det som vanligt. Förstår bara inte att jag inte går ner mer i vikt med tanke på vad jag får i mig etc. Min sambo har fortfarande inte berättat för sina föräldrar att jag är gravid. Något han drar på. Måste vara så svårt att inte känna att man kan dela med sig av sin glädje till dom som har sett till att man själv har kommit till världen. Vi har pratat om det och det känns lite som att det spelar ingen roll när vi berättar för när vi berättar kommer det ivf bli fel på något sätt i deras synsätt. Detta är helt min sambos val att avgöra när han känner sig redo att berätta för dom. Min pappa är död och min mamma är missbrukare som jag bröt kontakten med när jag var runt 14 år. Har inte haft någon kontakt med henne sen dess. Men jag känner att jag har berättat för dom personerna som jag vill ska ha reda på det först. Det känns skönt. Vet ju om att min sambo har berättat det för sin chef men ingen mer. Det är bra att han gjorde det för att ska kunna följa med till barnmorskan etc.

Min bror har kontaktat mig. Jag har inte sett han eller haft kontakt med honom sen min fars begravningen. Känner att detta är verkligen inte en person jag vill ha i mitt liv. I fall jag hade saknat honom eller dylikt hade jag försökt kontakta honom själv. Pratade med en vän som vet vem han är och vad han har gjort och varit med då jag växte upp. Hon sa bara rakt av bryt direkt kontakten. Anmäl om han försöker kontakta dig på något annat sätt. Känns jobbigt att komma från en sådan trasig familj. Min enda önskan är att allt hade varit någorlunda normalt. Men det är det inte. Jag skämms fortfarande över att komma från en sådan familj som jag kommer ifrån. Inte för att vi var i botten utan för allt hemskheter som har hänt och vad folk har råkat ut för och fortfarande råkar ut för när det gäller dom. Jag är bara glad att vet om att det vi var med om när vi var små är så jäkla hemskt och vidrigt medans mina syskon har fortfarande inte förstått att man kan ändra på sig själv, man behöver inte fortsätta i samma mönster. Allt går att bryta. Jag känner bara att det vore skönt om min familj lät mig vara. Jag vill inte ha något med dom att göra. Blod är inte tjockare än vatten. Jag har en egen familj idag som jag har kämpat för och kommer fortsätta att göra. Kändes som massa med sår öppnades igen när min bror kontaktade mig. Värsta av allt är att han inte fattar vad han har gjort är FEL. Han har inte empati för andra eller har någon som helst samvete. Kommer så väl ihåg när vi skulle lägga en blomma var i graven för sista hejdå. Då bara skrattade brosan. Har aldrig sett honom vara ledsen, har aldrig hört honom med om ursäkt för något. Utan fick han inte som han ville då tog han till våld och hot. Precis som våra föräldrar har gjort mot oss. Varför kontaktade han mig? Jag mådde ju någorlunda bra innan. Kommer krävas många terapi timmar om detta innan jag kommer kunna släppa taget om dom obehagliga känslorna som kom upp. Facebook är alltså inte bra, utan den så hade min bror aldrig hittat mig och jag hade varit nöjd med det.