Idag har jag mått rätt så bra, inge illamående och jag har kunnat äta lök som jag inte tyckt om sen jag började må illa och kräkas. Då börjar orostankarna tänk om fostret eller embryot i mig har dött? Varför mår jag inte illa på samma sätt längre? Är det på grund av detta? Men brösten ömmar rejält fortfarande och då borde jag väl inte känna det om fostret har dött? Många tankar snurrar just nu i huvudet. Jag vart bara så förvånad när jag gjorde tomat och löksallad och kunde äta det utan några som helt bismak i munnen från löken. Är det kanske så att perioden med illamående slut pga hormornerna börjar lägga sig? Jag alltid hoppas. Eller så är det att jag har haft en otroligt bra dag idag.

En annan sak som jag oroas över är att min övervikt ska ställa till det i graviditeten. Men finns så många överviktiga mammor det har gått bra för så varför skulle det inte göra det för mig? Barnmorskan har inte påpekat något om min övervikt utan bara att jag ska äta nyttigt och röra på mig 30 min per dag. Tyvärr så har jag inte rört på mig sen jag blev gravid. Den dagen då jag kan gå utan att spy så kommer jag röra på mig som bara den. Har en motionscykel hemma så den kommer också användas flitigt den dagen då mitt kräkande försvinner helt.

Tröttheten på dagarna tycker jag blir bara värre och värre. Jag sover minst 12-14h per dyng sammanlagt. Då middagstuppluren inräknad. Ska bli skönt den dagen då man är lika pigg som sambon sin.

Det är jobbigt att inte kunna förklara för alla varför jag mår dåligt. Varför jag inte kan ses eller orkar göra något. Den dagen vi berättar kommer dom nog förstå.

Trodde min IBS skulle bli bättre med tanke på graviditeten men det har den inte blivit. Värre än förut. Det lägger nog sig den dagen då jag slutar spy, må illa och kan äta normalt.

Jag och sambon var på familjerådgivning förra veckan, den var nog himla nyttig. Som sambon sa det vart en urladdning. Det var skönt också att våra problem kom upp på ytan och att allt inte bara ska handla om hans familj. Jag vet inte men vi känns så långt ifrån varandra. Känner att mina känslor är mer likgiltliga för honom. Jag hoppas efter allt som har hänt oss genom åren gör att vi kanske hittar tillbaka till varandra. Men när man hör honom säga att han har ledsnat på oss så tror jag hoppet sakta men säkert försvinner. Det är jobbigt att vara tillsammans med någon som tror att alla fel beror på honom. Vad jag än säger eller gör så gör jag det för att skada honom tycker han. Jag har försökt få honom att söka hjälp en samtalskontakt eller dylikt men han vägrar. Han är jätte duktig på att hålla uppe en fasad när vi träffar andra. Hemma är han helt annorlunda. Men att han börjar säga saker som han känner att jag gör som han har sagt sina föräldrar gör mot honom börjar jag ana att detta är mer djupliggande än vad jag trodde från början. Som vår familjerådgivare sa: det beror inte så mycket på din sambo utan detta är något du går och bär med dig hela tiden, inom dig och det började väldigt tidigt i ditt liv?. Det var så sant som det var sagt. Det är sorgset att se sambo må så dåligt att han inte inser att han behöver hjälp med sin självkänsla. När familjrådgivaren hade sagt brast det för min sambo. När det brast för honom började jag också gråta. Jag tror inte han förstår att detta påverkar mig också. Det gör ont att se den personen som står en närmast att må så dåligt. Jag vet att det finns hjälp att få att han kan förändra allt detta om han söker hjälp. Han ska inte behöva må så här dåligt som han gör. Så sorgset att se att han gör så mot sig själv. Så fort vi har det bra i vår relation så gör han allt för att det ska bli dåligt igen. Det tar verkligen på mina krafter. Jag är inte perfekt det ska gudarna veta jag har mina fel och brister. När man ger han en komplimang så hör han inte den för att han hör något helt annat i huvudet. Oftast något väldigt negativt. Jag hoppas bara att han inte för över detta till vårt barn. Jag önskar vår relation var stabil och trygg. Jag önskar vi hade en kärleksfull relation till varandra. Jag önskar att vi kände att det var vi mot världen. Kanske någon dag får jag känna allt det där i en relation.

Igår var vi till barnmorskan. Det togs blodprov, kissprov och blodtryck.

Innan vi åkte dit hade jag bara druckit ett glas proviva för att inte ha något i magen som jag kan spy upp. Allt gick jättebra, var lite vit i ansiktet till och från. Men ingen spya kom. Alla mina prover såg bra ut. Det enda tveksamma var järnet att det var nog lite lågt. När hon skulle ta blodprov så lyckades hon fylla ett halvt rör sen tog det bara stopp. Med tanke på min blodrädsla så av min erfarenhet så är det stressen som stoppar flödet. Så när hon höll på med nålen fram och tillbaka i mitt blodkärl kom jag på att jag inte andades och spände mig allt jag kunde så jag tog ett djupt andetag och började slappna av så kom flödet tillbaka igen. Efteråt kände jag mig alldeles svimmfärdig och då skulle vi ta mitt blodtryck. Så det vara bara att köra lite mentalträning i avslappning i huvudet för att lugna ner mig. Som tur var fick jag 10 min att lugna mig innan vi tog blodtrycket. Vilket låg på 110/65. Som ni förstår är ett bra värde. 

Hon bytte familjeläkare åt mig då jag inte har gått hos min på några utan valt att gå till AT-läkarna. Pga min husläkare och jag har inte en personkemi som stämmer överens. Så det kändes jätte skönt när hon ringde idag och berättade att jag hade fått den husläkaren som jag ville ha.

Det var tal om stolpiller igår eftersom det är inte alltid mina tabletter behålls i kroppen. Hon skickade genast med en kollega som skulle till sjukhuset gyn vilka tabletter jag skulle ha som stolpiller. Men tyvärr så gick det inte för att dom skrev bara ut stolpiller till dom som varit inlagda pga kräkningar/uttorkning. Så jag skulle höra av mig till min husläkare och se om han kunde skriva ut stolpiller till mig. Så länge jag kan kissa och få i mig någon slags vätska eller mat så tror nog jag att jag klarar mig. Bara köra på. Att spy tillhör vardagen nu för mig. Kommer vara konstigt den dagen då man kan dricka så mycket så ens törst släckts. Nu kan jag bara dricka några droppar åt gången för att behålla det i magen. Har märkt den enda maten som jag inte har kräckits upp är rostad macka så det är min standard frukost. Längtar efter den dagen maten smakar som den ska göra. Att slippa gå och ha en bismak i munnen. Och att ena dagen gilla en rätt och andra dagen tål man inte lukten av den.

Nu dröjer det många veckor tills jag ska till barnmorskan igen. Trodde man skulle dit på besök varje månad men så blev det inte. Det som väntar nu är ultraljudet i v17 sen ska jag kontakta barnmorskan efter det. Då ska vi mäta magen och lyssna på bebisens hjärtljud. Vilket kommer vara så otroligt häftigt. Sen v 28 då ska jag in och kolla socker hos barnmorskan. Man ska vara fastande sen 12 på natten, dricka en äcklig sockerlösning som barnmorskan beskrev det sen sitta på hos dom läsa tidning eller dylikt i två timmar och sen ta ett test. För att se om man har diabetes eller inte. Som gravid kan man inte ta hand om socker på samma sätt som andra förmodligen därför jag tycker allt sött är så otroligt äckligt nu eller dvs så fort det är lite socker i något känns det som det är 1 kg i det.

Jag blev gravid tack vare ägglossningtest. Så jag är ganska säker på vilket datum etc som jag blev befruktad. Hos barnmorskan räknar man från sista mensens första dag. Så när jag kollat upp på nätet där man kan räkna efter befruktningsdagen så ligger barnmorskan beräkning 1v före den jag tror på. Sen igår då sa hon samma vecka som jag trodde. Så det var skönt att jag slapp ta upp det. Jag gillar verkligen barnmorskan vi har fått. Hon är glad och lättsam samt att hon fixar saker åt en på en gång.

Oj vad klockan tickar på. Snart kommer sambon hem. Vi ska iväg på familjerådgivning idag. Nu kom han hem.

Så dags att göra sig i ordning.

Ge någon som du älskar en stor mysig kram.

Beröring behöver vi alla för att må bra.

Idag blir det en tur till barnmorskan.Andra gången vi går dit. Första gången fick vi massor med information både muntligt och skriftligt. Så får se vad som händer nu. Min dag började bra med att jag spydde galla i 15 min. Har inte våga äta något än och jag som hade precis tagit mina mediciner. Kommer gå åt massor med mediciner pga att man spyr upp dom 2 av 3 ggr. Förmodar att jag ska vägas idag, känner mig fet som en kossa pga att jag inte rört på mig. Har försökt men håller på spyr så fort jag försöker ta en promenad. Funderar på köpa ett löpband kan man promenera hemma och spy i en hink brevid då slipper jag få konstiga blickar etc. Om vi hade talat om för alla att jag är gravid hade jag inte brytt mig men nu har vi inte det än så vill gärna vänta innan misstankarna kommer.

Jag har hittat en ny favorit Proviva Hallon Granatäpple, det första jag har kunnat dricka i någorlunda mängd utan att spy! Gissa om jag är glad. Kanske blir lite väl mycket socker per dag om jag ska dricka en Proviva per dag. Måste skriva en minnes lista av saker man vill fråga barnmorskan. Jag är nämligen expert på att glömma bort i stunden vad det var jag skulle fråga eller framföra om jag inte har en minneslapp till hands. Pga mitt handikapp.

Sambon kommer och hämtar upp mig inför mötet med barnmorskan.

Ska bli intressant att se hur det kommer att bli, har nämligen inte varit utanför dörren sen 10 dagar pga illamåendet och kräkandet. Bara ladda bilen med plastpåsar. Önskar bara att detta helvete försvinner snart. Vill inte gå runt och må tokilla och spy hela graviditeten. För det suger fett mycket! Önskar det fanns någon dunder medicin som tog bort detta men har tyvärr prova de flesta både receptfria och dom med recept. Kan bara knappt föreställa hur det hade varit om jag inte hade tagit någon medicin mot detta överhuvudtaget.

Jag försöker fortfarande sova på mage då detta är min invanda sovställning.

Nu den senaste tiden har det börjat göra ont i magen vaknar med smärta.

Jag hoppas bara att det tarmen eller magen som säger ifrån och inget annat.

Man går ju alltid med en oro att något ska hända barnet för största önskan är att hon/han är hel o frisk när den kommer till världen.

Något annat som blivit annorlunda sen man blev gravid är ens drömmar.

Jag drömmer så intensivt. Oftast att jag har fått barnet eller om människor jag har mött under livets gång. I drömmarna där jag redan fått barnet så är det alltid en son jag har. På något sätt så rannsakar man allt nu när man är gravid, kanske är en förberedelse för att bli förälder. Känner mig mer lugnare och harmoniskare än vad jag har någonsin varit i mitt liv. I början så tog ju hormonerna över och spelade mig ett spratt. Men nu känns det som jag har landat lite.

Igår kom bebiskläderna som jag och min sambo hade beställt. Då vart det också ännu verkligare. Allt i en neutral färg. Kollade upp ställen där man kunde gå och göra ultraljud i 3D 4D samt kolla barnets kön igår. 1700kr skulle det gå på. Sambon är väl inte lika på att ta reda på barnets kön innan det fötts men som han sa så är han också nyfiken. Det kommer bli lättare att förbereda med kläder leksaker etc etc om vi tar redan på könet. Då jag har upptäckt att allt finns antingen i blått eller rosa. Inget i neutrala bebisfärger som båda könen kan ha. Tycker jag är väldigt konstigt med tanke på att majoriteten inte kollar upp barnets kön innan födelsen. Jag vill gärna vara väl förberedd med saker och annat hemma innan man kommer hem den nyfödde. Sen blir det inte lika panikartat med namn på bebisen. Vet man att det är en son så har man säkert några förslag man kommit fram med under tiden. Just nu när jag och sambon har pratat om namn så har allt känns så långt borta. Men i mitten av augusti så hoppas jag att verkligheten har hunnit ikapp då den lille ser världen första gången.

Nä nu ska jag in i duschen så jag blir fin och ren när vi far iväg.

Ge 3 personer du möter idag en komplimang var för att ge någon ett leende på läpparna. :)

Att göra någon annan glad gör att man mår gott i själen.

Idag har dagen börjat någorlunda bra förutom att jag väcktes av att dom borrade och hade sig i någon av lägenheterna i huset.

Har varit vaken i några timmar nu och bara druckit några klunkar bara för att jag inte ska spy upp det. Det är jätte jobbigt att må illa hela tiden, att vara konstant törstig och att all mat smakar så otroligt konstigt. Har varit sängliggandes i snart två veckor det känns så otroligt jobbigt. Allt pga illamående och kräckningar. Jag hoppas bara att illamåendet går över snart, att det inte kommer vara så här hela graviditeten. Att vara gravid är ingen höjdare är bara glad att jag vet att det kommer gå över en dag. Hormoner som gör att jag inte kände igen mitt beteende att reagera på saker. Oron finns hos mig hela tiden. Kommer bebisen vara hel o fin. Kommer jag klara av förlossningen? Kommer jag bli en bra förälder? Tusentals frågor kretsar kring i min hjärna. Allt visar sig så småningom. Det jobbigaste är att jag inte kan äta min vanliga medicin mot min urticaria. Gör att klådan är nästan oumbärlig till och från. Bara stå ut.

Sedan får jag sådan ångest att jag varit sängliggandes. Hade gärna varit ut och rört på mig för att förbereda mig inför senare i graviditeten. Jag är ju redan väldigt överviktig och det känns som att denna tid i sängen har jag säkert gått upp 12kg, fast vågen står på samma siffror som den gjorde tidigare. Har lite funderingar på om jag ska införskaffa mig ett löpband som jag kan promenera på hemma. Då kan jag spy utan att någon ser mig.

Det är också jobbigt att inte tala om för någon att man är gravid.

Jag vill helst slippa tala om det för folk. Gillar inte uppmärksamheten.

Vi talade om det för goda vänner som vi var hos över NyÅr. Dom tog det bra.

Vännen min sa: Jaha då har vi snart en bebis i huset. Kändes väldigt gott hos mig när hon sa så. Sambon gillar ju uppmärksamheten, så tror nog han får ta biten att tala om det till folk när det är dags. Jag är i vecka 9 än så länge, så lite tidigt att berätta. Jag skulle helst vilja vänta tills jag har varit på ultraljudet och sett bebisen själv. Det är ju förrän då man vet om barnet är så pass frisk att det får stanna kvar i magen eller om man måste göra en abort pga missbildningar som är för grava. Oron inför detta är stor. Jag hoppas att allt går bra! Att barnet är friskt.

Detta är en planerad graviditet och när jag fick se plustecknet på graviditetsstickan blev jag jätte glad. Men sen har denna glädje blivit mer som en likgiltighet. Säkert pga att jag mår så dåligt. Jag hoppas bara att glädjen kommer tillbaka när jag börjar må bättre igen.

Sådär ja nu hann jag spy igen innan jag har skrivit klart detta blogginlägg. Har ingen föda i magen än. Så mysigt att spy galla blandat med medicin. Dags att  lägga sig och vila tills denna attack går över.

Ha en fin dag alla!

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.